Här kan jag berätta att:
Flaggorna är uppsatta,
i hemmen,
på bussarna,
likaså i taxibilarna.
Affischer och flyers i blått och vitt så långt ögat kan nå.
T-tröjorna är på,
...likaså på hundarna.

Hundarna går även numera med koppel i blått/vitt. Nya modet.
Affischer på skolan sitter uppe: "Det är INTE tillåtet att hoppa över sluttentor och lektioner pga VM i fotboll" (som om att argentinarna skulle bry sig...)
Radion är i full gång.
12/15 kanaler på TV:n sänder från VM när det är matchdags.
Storbildskärmarna är större än någonsin.
På gymmet finns flera storbildsskärmar numera,
och när det är dags för match är gymmet fullt med hattar, tutor och blå-vita-människor.
Frisörerna jobbar i argentinartröjor.
Varenda restaurang har numera promociones del mundial.
Jag har nästintill blivit hjärntvättad och tror stenhårt på att vi går till final.
Argentinarna skakar.
Auenos Aires skakar.
Argentina skakar.

Ny uppladdning inför Argentina-Grekland, det smäller på tisdag.
VAAAAAAAAAMOS ARGENTINA!

En liten bit poesi angående Argentina:

Argentina has the sophistication of a fine-cut diamond, the charm of an unshaved Casanova, the mind of a frenzied lunatic and the attitude of a celebrity supermodel. 

Nu är det sags för vinprovning. Tjupp!

Pjuh. Äntligen är mitterminsproven över. Inte för att det direkt har varit någon stress eller svårt, men cellbiologin tog musten ur mig på slutet. Och tentan gick mer eller mindre åt skogen, men sen visade det sig att jag hade klarat den ändå =) Kändes bra i och med att det var kursen som jag lagt ner 90% på av min totala studietid denna termin. Crazy.

Men cellbiologin fortsätter. Nu är det bara att börja att fortsätta på ”la monografía” då jag ska skriva sex sidor om ”proteoglycans in cell signaling” – på spanska - utifrån sex stycken rapporter skrivna av forskare runtom i världen, på 8-10 sidor vardera. Visst att man blivit mycket bättre på spanska, men att skriva vetenskapliga rapporter…. Ja, jag säger då det, det är i alla fall att det är tur att man är intresserad av ämnet!

För att rensa skallen och sen kunna ladda om batterierna efter cellbiologin inför reglertekniken var jag ute en sväng förförra fredagen, med bland annat Casandra. Vi hamnade efter mycket om och men på en Punk-/Rockbar med nitar och tatueringar så långt ögat kunde nå. Men himla trevligt hade vi!

Sen firade jag o Olof vår tvåårsdag för tre veckor sedan. Vi begav oss till ”Te Mataré Ramirez” i Palermo. En Restaurante Afrodisiaco, och ja, jag låter nästan ordet tala för sig själv och säger bara la Pasión och el Amor =) Men helt klart, mer sån’t i torra Suecia!!

Besök av en svettig cyklist
Sen kom kanadensaren Phil på besök. Honom mötte vi i Peru och gjorde vår Colca Canyon-trekking med. Han skulle sen vidare genom Bolivia, Chile och Argentina – på cykel!!  Himla kul att höra hans stories och vi hade många trevliga kvällar tillsammans. Men efter att ha bott här i en vecka var vi aningen trötta för jag lovar er, jag har aldrig i hela mitt liv känt en sådan konstant svettlukt förut. Imponerade.

Så undertiden Phil var här hann vi med en hel del, trots att vi hade tentor. Det började med en god middag på vår favoritrestaurang ”Las Cabritas” med Daniel också. Oxfilé, öl, provoleta (typiska argentinsk asado-ost) och ceasarsallad.  Vi besökte Bicentenariot vid El Obelisco y Avenida 9 de Julio. En kväll hamnade vi på Sugar (en bar med bra Happy Hour) med Wolfgang, Brandon med flera och som vanligt, blev vi ute till morgonkvisten =) Jag o Olof gick och såg Fuerza Bruta på Centro Cultural de Recoleta, den häftigaste teatern/showen jag någonsin sett! Inga säten fanns, publiken stod och var tvungen att röra sig efter scenerna hela tiden. Det hela var i en gammal fabrikslokal, kändes det som. Det kom saker och folk flygande från alla håll och kanter. Två tjejer sprang i 90-graders vinkel på väggen, med ett hav i glittrande rosa under sig. Andra flög i vajrar och det sprutade konfetti som aldrig förr. En DJ stod högt upp i en byggnadsställning i en peruk från 1700-talet och spelade dunka-dunka-musik. De dansade, skrattade och skrek. Helt plötsligt öppnas en ”pool” i taket där fyra tjejer gör akrobatik. Poolen sänks och kommer ner så långt att vi, publiken, måste sitta på huk, och är tio centimeter från skådespelarna. Det hela slutade med att DJ körde på en riktig partylåt, sprutade konfetti och vatten på hela publiken! Och där stod vi; dansandes, svettandes, blöta och glada! Svårt att förklara, som sagt, det häftigaste någonsin!  
Sista kvällen med Phil åkte vi till Gibraltar i San Telmo och åt god thaimat och drack öl i mängder. Vi spelade biljard och festen slutade fyra på morgonen på gatan med några herrar från London i sina bästa år.

El Bicentenario
Säga vad man vill… Argentina har en pissekonomi just nu, likaså politik. Men en sak man inte kan klaga på är de kulturella arrangemangen de anordnar! Festivaler hit och dit, konserter och teater. Helt otroligt - där har vi mycket att lära. BsAs = kulturhuvudstad, javisst.
…så under fem dagar anordnades ”El Bicentenario” – firande av 200 år av självständighet. Och jäklar, vilken gatufest med spektakel av alla dess slag! Avenida 9 de Julio, som är en utav världens bredaste gator med 12 filer, stängdes mer eller mindre av. Centralpunkten var El Obelisco och runtom där var det uppbyggt, jag vet inte hur många scener och stobildsskärmar, men många! Det började på fredagen med konserter och dansuppvisningar. Detta fortsatte och under söndagen var det fotboll på varenda skärm i hela staden; Argentina – Canadá. Antagligen en, mer eller mindre, skoj-/uppvärmnings-/höja-självförtrondematch där Argentina gjorde fem mål under första halvleken. Matchen slutade just 5-0, de tog det lugnt och deras bästa spelare spelade inte ens. Folfest. Sen var det öppning av Teatro Colón, utsett till en utav de finaste teatrarna i världen, som varit under renovering under tre års tid. Cirka en miljon människor var på gatan för att se den häftigaste och finaste ljusshowen någonsin! Hela byggnaden var upplyst och på den spelades en ljusshow som illustrerade historien, musiken, karaktärerna, danserna… Supervackert. På tisdagen var det Den Stora Avslutningen, El Gran Desfile.  Och oh my God. Kanske den bästa kvällen under hela året! Jag och Casandra begav oss mot centrum och möttes av två miljoner människor som samlats. På något sätt lyckades vi ta oss fram och stod tillslut bara tre meter från avspärrningarna. Vi träffade en gubbe i 60/70-årsåldern (jag skulle säga 90-årsålderns men här ser alla mycket äldre ut än vad de är) som vi hängde med. Vi pratade om livet och Argentina och hjälpte honom att hålla sin käpp när han skulle ta foton med sin kamera från 80-talet. Och så, en och en halv timma senare än bestämt  (är man i Sydamerika så är man) började paraden. Wow! 2000 artister medverkade; det var dans, musik, konstruktioner höga som husen, teater, färger, konfetti, en uppblåst genomskinlig boll med en diameter på säkert 20 meter, eldar etc etc. Kändes nästan nästan som Riocarnevalen ;) Varje del av tåget representerade en händelse i historien; revolution, krig, immigration av européerna, Las abuelas/madres de Plaza de Mayo (mammorna till de som kidnappades och försvann/mördades under 70-talet), Guachos (”cowboys” på Pampas), Tangon, Asadon (BBQ) m.m Paraden slutade i en stor gatufest med sång och skrik "Argentina, Argentina, Argentina!", flaggor i alla storlekar och dans! Läckert.
Efter sex timmar på stan begav vi oss hemåt, som var lättare sagt än gjort. Först och främst fick vi se ett rån precis när vi lämnat paradplatsen, sen när vi skulle säga hej då till den gamla gubben kom kommentaren som ännu inte hade kommit: ”Vilken otur att du har pojkvän Sara…!”. Va tusan! Man har blivit van, men från en 70-åring!?! Kom igen. Vidare så var bussarna var knökfulla, köerna superlånga, alla taxibilar upptagna. Som tur var träffade vi en tjej som skulle åt samma håll som hjälpte oss och vi hittade en busshållplats lite off och fick med nöd och näppe plats. Summa kardemumma, en hel(argentinsk)kväll med allt vad det innebär (rån, macho-kommentarer, kultur och folkmassor) som definitivt är ett minne för livet!

Susanna på besök
Efter en vecka med en trevlig med svettluktande cyklist var vi nödja och glada över att byta ut denna mot en pigg och fräsch pingla från Valparaíso; Susanna. Hon kom hit förra fredagen och vi lagade då en god biffmiddag med vin och sallad. Sen åkte vi till el barrio ”Villa Cespo” och gick på optikerns konsert! Mannen heter Charlie och är optiker och har sin butik mitt emot vår port. Himla glad och trevlig prick som sedan länge hade bjudit in oss till hans konsert. Han spelar bas och trumpet i bandet ”Nová Chukiá”, punk-rock-tango-band. Han hälsar alltid på oss med en stort leende och en stor och häftig vinkrörelse, och ofta hör man honom sitta och öva på trumpetspelandet i sin lilla optikervrå. Så vi åkte dit och som vanligt kommer allting igång väldigt sent. Vi stannade i alla fall till två och hann med att njuta av skön musik och härlig stämning!
På lördagen var det dags för tjejdag. Jag o Susanna begav oss iväg i spöregn till Palermo Soho för shopping. Och trots ösregn kom vi hem fem timmar senare nödja och belåtna; en god lunch, två örhängen, två ringar, ett datorfodral och en klänning.
På kvällen nalkades den omtalade ”La fiesta: Vikingos vs Aztecas”.  Vikingalaget bestod av mig, Susanna och Olof, och azteklaget: Casandra, Sergio och Casandras syster. Vi i vikingalaget hade inte direkt förberett någon egentligen vettig utklädning så gjorde a la principes Cajsa Warg ”tager vad man haver”. Det blev sköldar av brickor och metallburkar, horn av toapappersrullar och kläder av handdukar och tvättrasor – ”riktiga” vikingar! Sen samlades vi hos Casandra allihopa; Sverige, Mexico, Argentina och Brasilien var respresenterat – med många roliga utklädnader. Vi hade en helkväll till sju på morgonen med tävlingar (blev 1-1 mellan vikingarna och aztekerna), salsaträning och vikingafejd. Himla kul!
Dagen efter blev det pizza, film och mys i soffan. Jag och Sus tog en promenad runt sjön och åt glass. På kvällen åkte vi, jag, Sus o Olof, till San Telmo och Desnivel för att äta ytterligare en blodig biff. Mums. Sen åkte jag och Sus vidare till Torquato Tasso – en milonga i utkanten av San Telmo. Och snacka om mysigt och härligt! Vi drack rödtjut, snackade skit och spanande otroligt vackra tangodansandes par. Vilken dans! Vi blev till och med uppbjudna av tre gubbar till tangoproffs  =) Sista dagen spenderade vi mestadels i El Ateneo, en bokhandel som blivit utsedd till andra världens finaste. En gammal teater som gjorts om, där man kan spenadera många timmar! Sen åt vi lunch och sen var det dags för Sus att åka till flygplatsen. En minst sagt mysig och rolig helg i goa vänner sällskap!!

Privat boxlektion i San Miguel
Precis hemkomna från San Miguel, en förort som fick en att kännas som om man var i ett annat land. Trots allt så lever vi kanske skyddad här i Las Cañitas, med överklass och ”välordnat”. Så det är himla kul att ibland komma iväg lite och se det riktiga Argentina. Det var hur mycket folk som helst, försäljare av alla dess slag, (extra) mycket trafik, kött- och grönsakshandel överallt. Färre skönhetsoperationer och silikonbröst, fler tjocka magar och skägg.
Daniel tog med oss dit för att besöka hans gym där han jobbar. Han är box- och kickboxningstränare och en väldigt duktig sådan. Vi körde olika övningar och jag fick imponera på grabbarna med mina gamla kickboxningskunskaper, kändes bra. Dessutom var det journalister där från en dagstidning som fotade – så nu har vi gått och blivit lokala kändisar ;) Superhärlig lördagsaktivitet.   

Back in business
Så efter två veckor fyllda av fest och kultur så blev det en vecka med plugg, träning och vila. Vintern har kommit, vilket gör att alla är lite halvsjuka. Nu har vi runt 10 grader här, kanske första gången som man på allvar är avis på er där hemma. Men det är mestadels sol och klarblå himmel och jag har precis köpt två nya läderpjucks för 600kr styck så jag är ganska nöjd ändå ;)
”Las promociones del Bicentenario” har nu omvandlats till ”Promociones del mundial…” (fotbolls-VM) och folk laddar förfullt. Nästa lördag smäller det; Argentina-Nigeria. Argentinarna har bra självförtroende som vanligt, jag hoppas! Nu när Suecia inte är med, betraktar jag mig själv som en riktig argentinska och kommer heja hårt! Viva la Argentina!  
Snart bara sex veckor kvar till hemfärd. Galet. Härligt. Sorgligt. Konstigt. Underbart. Kommer sakna mycket här, men oh va härligt att komma hem till svensk sommar och alla nära och kära!!

Stor puss och kram, ses snart i Estocolmo!  

Senaste tiden har varit ganska lugn och hälsosam. Vi har köpt tre månaders gymkort på gymmet två kvarter bort. Vi kör spinning och jag kör mina aerobics/pilates/styrka-pass. Kommit in i ett riktigt skönt träningsflow, och har tom varit och shoppat loss på märkesträningskläder (första gången i mitt liv!) i neonfärger. Måste ju lägga mig i samma klass som argentinskorna, nu saknas bara silikonet =P
Till detta har vi lagat lite god o nyttig mat; linssoppa, rödbetsbiffar, kikärtsgryta och bakat scones till frukost. Mums. Sen slinker det ner lite vin, öl, glass, biff då och då fortfarande, man är ju trots allt i Argentina =)

Vad har annars hänt?
- Jag hamnade på ett tioårsjubileum för en Agency för modeller och skådespelare. Var där med Casandra (mexikanska från min cellbiologi), några brasilianare och argentinare. Transor som uppträdde, snittar och champagne. Inte illa.
- Njöt av höstsol i San Telmo, också med Casandra. Shoppade till baren på landet, åt glass och biff på El Desnivel, smälte i munnen…
- Susanna (som vi hälsade på i Valparaíso) kommer hit i slutet av maj. Myyys.
- Jag o Olof hade en heldag på stan med ”Túnel de la ciencia” (tuff utställning om forskning och vetenskap iom 200 årsjubileet, självständigheten, som är i år), shoppade, åt god middag och drack öl på TGI Friday och avslutade med bio – Querido John, som visade sig vara en film av Lasse Hallström =)
- I fredags gick vi ut en sväng med Wolfgang. ”En sväng” förvandlades till många timmar av tjattrande och barrunda… och hem kom vi, vid halv åtta på morgonen. Helt enkelt en trevlig, och ganska vanlig, kväll i Buenos Aires.
- Starbucks har öppnat i vårt kvarter!! Lyckliga. Gott. Nytt plugghak.
- Hösten är här. Höstsolen, färgglada löv och aningen kallare, 20+ grader. Härligt.
- Cellbiologi har delvis också präglat mitt liv senaste tiden. Pjuh. Väldigt intressant, som tur är!, men mucho mucho mucho att plugga. Har nånstans hamnat lite på fel nivå – klassen jag går i är på biologlinjen årskurs fyra och det är min första biologikurs. Säger som vi gör här; jajjajajajjaja.
- Hemlängtan smyger sig på… Två och en halv månad kvar nu. Trots att vi fortfarande trivs som fiskarna i vattnet, så ser vi fram emot att komma hem något enormt. Dagdrömmer lite om allt möjligt; lättmjölk från Arla, köra bil, familj och släkt, organiserat o effektivt universitet, vänner, katten Ozzy, sitta på bryggan på landet, segla Hoby Cat, dammsugare, sill och gravad lax… ja, listan kan nog göras ganska lång egentligen. Å andra sidan vet jag att man kommer sakna saker från livet här när man kommer hem. Precis som det ska vara antar jag =)

Tänkte avsluta med att berätta om vår lektion i reglerteknik igår. Vi kommer dit 20.35 då lektionen börjar. Till skillnad från många andra lärare är vår lärare, Daniel Molinari, redan där – glad och snackig  som vanligt. Han hälsar och berättar direkt att han har sett ett kort på Olof på skolan utanför en ”affär” där man kan ta kort till visum etc  (som visningsex), och viker sig av skratt. Och kan inte sluta.  Vi skrattade också, men inte lika intensivt som Pr. Molinari. Det var iaf en härlig start på lektionen, men vi förstår fortfarande inte riktigt vad som var så kul.  
Vi går upp i klassrummet och snackar lite skit medans vi inväntar resterande klasskamrater, dvs tre stycken. Efter några minuter kommer Manu (som är utbytesstudent från Barcelona), sen Luiz och that’s it. Ale kommer inte idag. Vi snackar vidare; ”resa till Uruguay? Skolan saknar projektorer… fint höstväder…”. Efter en kvart går vi till laboratoriet där vi installerar ”nya” versionen av MatLab och SimulLink, mha piratkopior (på skolans datorer!). Bra där. Vi gör en lätt modell över ett system med kontroll mha symboler och få upp grafer. Och vips är det något som ser ut som en rumpa, vilket får Molinari återigen i skratt. Även Luiz. De kan inte sluta och säger ”Mira!, eeeso me gusta” (vilket är typ ”Titta! Det där gillar jag”. När jag börjar garva, för att situationen är så absurd, blev de smått generade men ja, är man enda tjejen på ingenjörnsfakulteten så är man, så skrattet och snacket fortsatte. Efter en stund, när alla lugnat ner sig, drar kören igång i klassrummet bredvid. Fint, men högt. Molinari berättar att det är en gammal Tango som gjorts i många versioner, och börjar sin egna trudelutt… Lallalaaa.. framför whiteboard-tavlan (som för övrigt är den enda på hela universitetet, annars är det goda gamla kritor som gäller…). Lektionen fortsätter och vi går igenom ellära och kontrollsystem. Lektionen ska egentligen sluta 23.40 men kl 22.50 är ju ”faktiskt klockan rätt mycket och det är trots allt dags att gå hem. Vi är ju alla väldigt trötta.” Hasta luego! Chau!
Summakardemumma: en underbar person som sprider glädje, men kanske inte den bästa som Profesor. Men till skillnad från många andra I-studenter, en relativt lätt kurs =P

I helgen blir det ”International Night” på skolan och sen firande av två år tillsammans =)

Stor kram, hoppas det är bra med er alla!!!

Hemkomsten till BA har bjudit på lite smått och gott och en ny terminsstart:

• Vi har besökt vårt kära Bomba del Tiempo med alla trumslagare, bohemmänniskor och öl.
• Bakat ca 100 st kanelbullar. Med gasugn, bakpulver och utan kavel blev det inte exakt som mammas godingar men nära, MUMS. Svensk smak.
• Åkte till en förort som heter Banfield för att gå på en liten konsert med vår tangolärare och Olofs gitarrlärare. Hamnade långt bort i en liten teater. Vi var nog 25 som lyssnade, drack Quilmes och njöt. Försökte också insupa deras anarki-poesier om antikapitalism, anti-USA – revolución permenente!! Gick halvbra… men vi njöt iaf av bra tango-punk-musik!
• Var och åt middag hos en mexikansk kompis, Casandra. Det bjöds, tro det eller ej, på köttbullar. Men inte a la Suecia utan a la Mexiko med tomatsås, champinjoner och ris. Gott var det iaf!
•  Har gått och blivit bionörd; bakterier, cancer, celler… labbrock två gånger i veckan. Himla intressant men svårt (cellbiologin). Slår upp orden på spanska men förstår inte heller vad de betyder på svenska =)
• Blev dags för derbyt Boca-River igen. Denna gång på La Bombonera i La Boca där Maradona en gång började sin karriär. Efter mycket om och men; fejkade ID-kort, icke-korrumperade poliser (!), ösregn och ett varv runt arenan, kom vi tillslut in, som vanligt utan biljetter. Daniel har en kontakt som har en kontakt som har en annan kontakt etc etc. Lite pröjs vid varje kontroll så vips smiter man förbi 50-tal poliser och vakter. Galet.
  Efter tio minuter blev matchen dock inställd pga regn. Suck. Och matchen skulle spelas på torsdagen igen, och det var bar att komma dit och visa sin biljett så skulle man komma in. Problemet var bara att vi inte hade någon biljett! Helskotta.
  Det löste sig dock med 60kr var och vips var vi inne, tredje gången (derby i oktober också) gillt! Och jajajjajajaja! Sång, trummor, flaggor, konfetti, skrik, svordomar så det rööök – slutade 2-0 till Boca och därmed Boca-riBer (B-ligan) som nu syns överallt.
  Efter svalkade vi oss med öl och thaimat på Gibraltar i San Telmo, gott.
• Har gjort två små helgturer till Tigre-deltat en timme utanför BA. Första gången var det bara jag och Olof, tog en båttur i kanalerna, åt glass och biff, gick långpromenad i skogen – skönt ibland att komma bort lite från allt buller och bång i BA.
  Andra gången blev vi medbjudna av Wolfgang. Tillsammans med hans mamma, bror och kompis åkte vi i deras motorbåt runt i kanalerna, wakeboard och vattenskidor, strålande sol och helt underbart härligt.
  Det var en mysig men ganska annorlunda dag då deras pappa dog i en hjärtattack två-tre veckor innan. När vi satt och åt picknick på en brygga tog mamman fram mousserande vin och så höjde vi glasen och hon sa ”skål också för pappa som alltid är med oss i det vi gör” – superfint. Sen bjöd hon oss också på romflamberade pannkakor med äpple och dulce de leche, och då blev det lite tårar – det var första gången de tog en tur där utan honom. Men dagen var superhärlig och minnesvärd.

Chile
Sen vart det påsk och dags för Chile och Susanna. Vi tog bussen genom Anderna till Valparaíso vid Stilla Havs-kusten och möttes av klarblå himmel och strålande sol, och det stannade ända tills vi åkte hem. Första kvällen tog Sus med oss till en fisk- och skaldjursrestaurang vid stranden. Iom att man blivit stor köttätare här var det supergott med lite fisk för omväxlingsskull. Därefter följde tre dagar med massa härliga saker; hiss upp till Cerro Alegre och Concepción – bohem- & konstkvarteren, strosa, lite shopping, fika, luncha, båttur i hamnen bland lastfartyg, dockor, militärfartyg och sjölejon, jordbävningsskador, påskprocession med korsfästelse och barn som bränner Judas, förfest på balkongen med köttlimpa som visade sig vara haschkaka, utgång, slappardag med pizza, glass vid havet i Viña del Mar (grannstaden), avsnitt av Solsidan, film, avokadopasta, påskägg… och sen var det dags för sista dagen och antagligen det härligaste på länge. På morgonen åkte vi till Concon där vi möttes av en riktig Guacho-familj. Med dem red vi i tre timmar på sanddynor, i åar och på stranden i vattenbrynet. Galopperade som tusan allihopa! Jäklar va härligt, vilken feeling! Mörbultade satte vi oss sen på en restaurang i en liten gränd, fylld med klotter, foton, saker… cool, och åt någon typisk chilensk rätt med pommes, kött, ägg och lök - nödvändigt efter tre timmars ridning.  På kvällen åt vi avokadomackor och drack vin på balkongen, mys.
En superfin resa, jättefint ställe och i supergoda vänners sällskap  - kunde inte bli bättre =)

Nu ska jag gräva ner mig i cellbiologins värld… Tjupp!

Home sweet home. Skönt och härligt att vara tillbaka i vår andra hemstad och underbara Buenos Aires. Lägenheten var sig lik förutom en jätteaffisch på Metallica som satt (och fortfarande sitter) ovanför sängen, tack bror.

Planen var att vi skulle åka till Chile ganska direkt och hälsa på Tobbe och Sus (kompisar från Linköping) men som ni säkert förstår så ändrades den planen och de kom hit istället. Så det blev några trevliga middagar på Las Cabritas och La Cabrera med kött i hästmängder, öl på Plaza Serrano även med australiensarna vi träffade i Brasilien, och mysig drinkkväll. Himla kul att träffa lite vänner hemifrån!

Jag träffade även en klasskompis, Nikolas, från Skuru, högstadiet, som jag inte träffat sedan dess. Vi tog en lunch och promenad med lite shopping i Palermo Hollywood – mycket skvaller och snack om gamla goa minnen – trevligt!

Samma dag klippte jag mig på Soho – coolaste frisörsalongen någonsin! Svartmålad salong med neonfärger ”klitchade” på väggarna. Längsmed väggarna finns speglar och runt dess går en ljusslinga som växlar färg efter några minuter. Alla som jobbar där är killar. Först får man huvudmassage i rosa fåtöljer där det också finns möjlighet att se på tv som sitter i taket. Sen går man in och blir klippt, och blir serverad kaffe/vatten/… Superställe, och allt för 150kr.

Sen bjöd Daniel med oss till sin pappa och styvmamma som bor i förorten Pilar, en och en halv timme bort med tåg. Och påvägen kunde man igen inse att trots att la Capital Federal (Buenos Aires som stad) är fint och relativt rent, så har Argentina stora problem med deras fattigdom. Folk som bodde i skjul, barn i skitiga kläder… Segregation oh yes.
Väl framme köpte vi kött för att göra asado (bbq) och tog oss sen till deras hus. Huset var stort (för att vara argentinskt) men i risigt skick. En stor tomt med pool som inte gick att bada i, grillplats, grisar, getter, får, hundar och katter.  Trots halvrisigt skick så var stället helt underbart. Där spenderade vi hela dagen; myste med katter och hundar, lekte med Daniel systers barn, spelade gitarr, åt mucho, drack vin och pratade om världen och livet… Riktigt trevligt.

Skolan drog igång i måndags i den här terminen väntar reglerteknik, produktionsekonomi, kemi, cellbiologi och mikrobiologi. Och så lite vinkunskap – enología. Mums. I måndags var det också kvinnodagen och jag tror Olof blev inspirerad av rektorn på skolan som gav alla kvinnliga medarbetare varsin ros… så fram emot kvällen kom han hem med blommor och glass. Amor.

I lördags var vi på ”Argentina abraza a Chile”-konsert med Daniel. Stor utomhuskonsert med runt 100 000 personer där inträdet var ett livsmedel till hårt drabbade folk i Chile. Så vi tog med oss juice, kakor och kex som direkt lastades in i lastbilar som stod vid ingången. Pengar skulle aldrig gått att skicka, försvinner på vägen, så det här var en superidé.
Solen sken, kall öl i handen, grymma argentinska band….! Kändes som att vara i Stockholm under sommaren, eller någon festival… Underbart.

Fyra månader. Sen är det Adiós! till Buenos Aires och Sydamerika och Heeej! till Estocolmo och svensk sommar. Tiden går så snabbt och visst kommer man sakna det här mucho mucho, det känner jag redan nu. Men åhh va härligt det kommer bli att träffa er alla; familjen, släkten, kompisar, Ozzy (katten)… Och svensk sommar är ju inte att leka med. Ahh.
18 juli går flyget, 20:e landar vi på Arlanda.

Stor kram!

Adiós Buenos Aires…
Avskedsmiddag med Jacob o Petra med hemmarullade köttbullar, kokt potatis, brunsås och Felix Rårörda lingon. Bästa på länge. Vad vi njöt.
Sen 24-timmars bussresa norrut, mot Salta.

Salta
Supermysig stad, med fint torg med uteserveringar och berg runtomkring. Utflykt med teleférico upp på ett berg och vandring ner – vilken utsikt! Bad i fors med svettandes argentinare vid La Quebrada, San Lorenzo. 40 grader, sol och svett.
Heldagsutflykt till San Antonio de las cobras och viaducto. En karg by mitt i ingenstans, med blåst och sand överallt. Bland berg i alla dess färger for vi fram i vår jeep. Såg (och åt) lamor och sju meter höga kaktusar. Passerade byn Tastil och såg många kvinnor i färgglada dräkter. Kände att man började närma sig Bolivia. Såg även en gammal by från Atacamafolket som levde för 1500 år sedan. Häftigt. Provade locru, typisk saltarätt bestående av fläsk och bönor i en god soppa/röra, valempanadas och majsröra i majsblad – mums. Öl- och gitarrhäng med två holländare varav den ena var rymdforskare och forskade på partiklar av hööög energi som kommer uppifrån men man vet inte var. Riktigt spännande faktiskt. Argentinsk avslutningsmiddag med bife de choritzo på Jacks, kanske den godaste biffen någonsin.

BOLIVIA

Uyuni
Steg 2500 meter med nattbussen till La Quiaca, gränsbyn. Uhha. Blåa läppar, trött och huvudvärk. Och kallt. Över till Villa Zon i Boliva, där man välkomnades av fattigdom, färgglada kläder, indianskt utseende och mycket liv o rörelse på gatorna. Vidare med buss till Uyuni och världens största saltöken. Dock skulle resan bli en oförglömlig och den mest skakiga o läskiga någonsin. Vi hade nog den galnaste chauffören någonsin, som tog oss fram två h tidigare än planerat. Med stup på flera hundra meter ner, tjugo centimeter från vägen, och slingrande grusvägar som knappt var breda nog åt ett fordon så tog vi oss skräckslagna framåt. Vackert landskap men som sagt, då och då svårt att njuta av.
Ett dygn i ödsliga Uyuni men med en utav de häftigaste turerna någonsin. Salar de Uyuni, saltöken på 12500 kvm – riktigt läckert. Vitt överallt, som flöt ihop med himmelen vilket gjorde att man knappt kunde skilja horisonten.

La Paz – huvudstaden
Efter sjabbigt rum och kalldusch med hinkar tog vi in på ”lyxhotell” med varmvatten, tv och skön säng. Det behövdes för magarna och höjdsjukan. Jag mådde pyton pga höjden, köpte rödvita piller och tuggade kokablad och mådde sen som en prinsessa.
Besökte kokamuseum och hamnade på ett jippo med vicepresidenten (Evo Morales blev nämligen vald igen bara några dagar innan). Stor marknad och festivalkänsla där det såldes monopolpengar, falska körkort och pass och små hus som de hade i andliga ceremonier med oljor o växter. Snacka om att folket tror på lyckosaker istället för sig själva och ens kapacitet! Såg vicepresidenten prata och sen när talet var klart gick han mitt ut i publiken och kastade monopolpengar till folket – ha, minst sagt absurt!
Hittade en taxikille som guidade oss i två timmar upp på kullarna, snacka om att La Paz ligger brant, vi såg presidentpalatset, fotbollsstadium, torg och det berömda San Pedro-fängelset. Såg fattigdom, mycket gatuförsäljning av allt möjligt och tiggare. Men ändå härlig stämning och så färgglatt och levande.

Utflykt till Valle de la Luna, en stor dal med berg i konstiga former och droppformationer gjorde av stelnad lera. Vandrade på små broar mellan topparna och på små stigar, riktigt vackert. På eftermiddagen åkte vi på vår första ”kriminella” situation i Sydamerika. ”Amerikanske Mike” skulle fixa in oss på fängelset som en gång gick att besök som turist. Jag tyckte det kändes konstigt redan från början, visst han pratade bra engelska men inga skor och smutsiga kläder. Han sa att han hade elva dagar kvar av sina åtta år för drognånting, och fick permission då och då. Han hade bra kontakt med poliserna som mer och mer involverades. Vi sprang mellan gränder och torg och tillslut insåg vi att det här är ingen höjdare. Så vi gömde oss och två poliser kom fram och sa att honom ska ni inte ha något med att göra. Sagt och gjort, vi for. Förlorade 200kr men slutet gott, allting gott. Googlade sen ”Mike i La Paz” och ja, samma sak hade hänt ett antal gånger förut. Ivriga backpackers.
Var på bio och såg Sherlock Holmes, förvånansvärt bra.

PERU

Copacabana, Puno och Lago Titicaca
Vidare till världens högst navigerbara sjö, Titicaca som ligger i Bolivia och Peru. Stannade och åt lunch i Copacabana, en mysig liten backpackerby vid sjön, och sen till Puno i Peru med buss genom bergigt-sjö-landskap. Gjorde en tur till de flytande öarna, Islas de Uru, och en till ö, Taquile, där två olika indianfolk bor. De flytande öarna är gjorda av vass och flyter, fasta med ankare. Imponerande. Fick också reda på att Sara betyder majs på quechua, ett utav de största indianspråken. Så nu är mitt nya smeknamn Majs. Åt mycket fisk och soppa, allt gärna med god quinoa (frön från Sydamerika). Påbörjade kortspelstävling mellan mig och Olof (uno, stress och dubbeltango). Försten till hundra skulle vinna, innan Buenos Aires. Men tror vi bara hamnade på 43-35. Till Olof.

Cusco
Guidad busstur till Cusco genom inkabyar, catedraler och utkiksplaster. Och översvämning. Byar ödelagda, bodde i temporära tältcamp, räddningsaktioner… Hemskt men ganska ”kul” att ha upplevt. I Cusco var inte situationen bättre. Machu Pichu gick inte att nå och helikoptrarna flög hela tiden fram och tillbaka med människor som var fast, mat och kläder. Bodde på ett supermysigt kulturcenter men efter två timmars massage och en mysig middag med Pisco, perus nationalsprit, vid Plaza de Armas på en balkong var vi nöjda och åkte därför vidare dagen efter.

Arequipa
Kallas för den vita staden, med all rätt. Stor katedral och alla andra byggnader byggda i vit sten, superfint. Det blev en fin strosar-fika-dag och livemusik och utgång på kvällen. Träffade tre sköna och annorlunda peruaner; ett gift par 21-åriga och mannens syster som var något berusad och tokraggade på Olof. Vi andra satt och skrattade och mannen bad snällt om ursäkt.
En vilodag senare åkte vi iväg på en trekking i världens djupaste canyon, Colca, 3000m. En kanontrekking i alla bemärkelser; jobbigt, häftigt landskap, trevliga människor, god mat, höga höjder. Såg dessutom kondorer på 20 meters håll, tre meter stora mellan vingspetsarna. Bodde en natt nere i Oasen, dit det inte går några bilvägar utan allt fraktas med åsnor upp och ner 3000 m. Ingen elektricitet i hyddorna, men pool och öl. Uppstigning 5.00 dagen efter för uppstigning. På hemvägen stannade vi sen för att bada i varma pooler, sköööönt för kroppen.  Åt också hamsterlunch, även lama o alpaca. Umgicks med Phil som cyklar från Peru till Argentina, kommer hit i maj, och Alberto o Sarah från Canada, som vi sen träffade igen några dagar senare.

Nazca och Palpa
Flög ett tremansflygplan över nazcalinjerna, gjorda för längesen och man vet varken varför eller hur. Det var en hund, spindel, kondor, austronaut… en kilometer stora. Riktigt häftigt förutom en smärre illamåendesjuka a la Sara. Flygplanet var ju som en bergodalbana!
Vidare till Palpa som vi fått tips av Phil om. En by utan turister och jag skulle gissa på, mycket inavel.  Bodde på Manantial hos Alfonso, en bit utanför stan. Med en vattenkälla (som andliga människor anses vara en energikälla eftersom den ligger mellan tre höga bergstoppar) och mangoodlingar precis bredvid var det är ett riktigt avkopplingsställe. Varje morgon plockades mangos åt oss och hunden Negro sprang lös. Bakom kullen fanns saker kvar från preinkatiden, kring år 0, såsom kläder, gravstenar, krukor, sandaler, pilar och knivar i flinta. Alfonsos mamma, Carmen Rita, hade ett gömt litet museum som hon visade oss samtidigt som hon sa ”schyyy”. Sista dagen gjorde vi argentinsk parrilla (BBQ) med Carmen Rita. Hon hjälpte oss köpa kött (kon hade blivit slaktad kvällen innan), röror, kryddor och såser, kol och grönsaker – allting på den lokala marknaden. Det var den godaste middagen på länge (trots att inget kött går upp mot de argentinska biffarna). Stället var en riktig pärla.

Huaccachina
En by med en lagun mitt bland sanddynorna. Klättrade upp och såg solnedgången vid ett landskap som liknar Afghanistan. Åkte på en sandboard-buggy-tur som var superkul. Med lastbilsmotorer i öppna jeepar gick det med en hejdundrande fart upp och ner. Stannade då och då för att åka sandboard nerför dynorna – lika kul det! Sista backen var 350m och det gick undan. Stötte på Alberto o Sarah som vi sen åt middag och drack Pisco Sour i stora lass med.

Lima, La Punta
Alla fyra åkte vi sen till Lima för att hälsa på Albertos mamma och styvpappa och bo i La Punta, där Alberto växte upp. Först möttes vi av Julia, hans mamma, och FN:gubben som vi inte kommer ihåg namnet på, i deras flådiga lägenhet. Vi blev bjudna på Pisco Sour (igen), bröd, nötter, torkade bönor, tamal (majsröra i majsbladet), färskpressad ananasjuice, oliver och tigerkaka. Vi hade jättetrevligt och spännande att höra FN:gubbens historier. Han hade jobbat på FNs högkvarter i NY, rest hur mycket som helst och var bla med och införde demokratin i Kambodja. Som ni förstår, ganska intressant att lyssna på. Han hade dessutom varit i Sverige på 50-talet, så det var kul tyckte både han och vi.
Sen åkte vi till Julias brors hus i La Punta utanför Lima. Han bodde i Washington DC men bor nu i Florida  och har sitt ”lilla” sommarställe där. Det låg vid strandpromenaden, med Stilla Havet rätt ut, och var snarare ett slott än ett vanligt hus. Nyrenoverat, jacuzzi, 4 m i tak, tre våningar… Vi tackade inte nej. Morbrorn hade också en rolig historia i bakfickan; först kock, sen counter, tröttnade och är nu rörmockare. Kinamiddag a la Peru (mycket kineser där) med IncaKola (deras neongula läsk).
Nästa dag började med morgondopp i ett kallt Stilla Havet och sen nybakt bröd som Alberto hade vart och köpt. Vi gick en lång promenad på strandpromenaden, såg en död säl, byggjobbare som blev kära, pelikaner, en polis stå i uniform och hångla (polisen i Peru får ha på sig sin uniform även när de inte är i tjänst). Vi åt god och peruansk lunch; ceviche (rå fisk kokt i limesås) med andra havsläckerheter. Drack pisco sour.
På kvällen åkte vi in till Lima en sväng, spanade plaza de armas och lite därtill. Kvällen avslutades sent i ett utav vardagsrummen i La Punta, ätandes hemmagjorda peruanska desserter (kokos-, socker- och lucumapudding) och pratandes om livet, droger, uppfostran, bråk, Kanada, Sverige, Peru… Trevligt.
Nytt smeknamn; Vikingos… and we’re proud to be! Dock lite annorlunda när de frågar om Vikingarna fortfarande finns? Hm.  

Sen var det dags för nästa etapp av resan – Brasilien och Riokarnevalen. 

BRASILIEN

Rio de Janeiro y el Carneval!
Efter att nästan ha missat flyget i Sao Paulo, stått brevid sångerskan i Pussy Cat Dolls, kom vi iaf fram till Rio, hettan, stringbikinisarnas värld och vår lilla lilla lägenhet på Copacabana. Där väntade Jacob, brorsan, och Petra – kärt återseende.
CARNEVAL 2010. Copacabana. Samba. Kokosnötter. Caiprihnas. Livemusik. Leenden. Skratt. Samba. Vimmel. Trummor. Utklädnader. Fjädrar. Paljetter. Samba. Solnedgångar. Gura. Ficktjuvar – barn från favelan (slummen). Äckliga bajamajor. Samba. Systers kompis Tobbe. Fullsmockat av folk. Dans. Sambadromen. Försäljare. Hetta. Sol. Bad. Musik. Samba. Öl. Yoghurtglass. Kokosglass. Magsjuka – antibiotika. Stringbikinisar. Feta rumpor. Smala rumpor. Stora bröst. Små bröst. Sexpack. Speedos. Citytour: Corcovado (Jesusstayn – mäktig!), Maracaná (fotbollstadium – kul att nämna Maradona), Cable Car till Sugar Loaf – vilken utsikt!, katedral. LYCKAT.   

Ihla Grande
En aning trötta for vi vidare söderut till Ihla Grande för sol och bad. Vi möttes dock av en tokregn och mygg. Men med alla små mysiga restauranger, barer och film så passerade även den dagen. Sen följde sol och blå himmel och utflykter till Playa Crana och båtutflykt till Lopez Mendes. Mer finkornig och vit sandstrand får man leta efter. Som puder i skidbacken. Lång, bred. Stora vågor. Hyrde en surfbräda o en bodyboard men hade svårt att använda den förstnämnda då vågorna var för stora. På kvällen öl med pappas kompis son och hans kompisar.

Paraty
Underbart ställe som fastnade på i sex dagar. Kullerstens gator med vita hus och dörrar o fönster i alla möjliga färger. Gallerier och uteserveringar i gränderna med livemusik. Goda drinkar. Myys.
Två båtutflykter på stora skepp genom turkost vatten, palmklädda öar och vita sandstränder. Snorkling. Vattenmelon och ananas. Även livemusik.
Bussutflykter till Paraty Mirim, en superfin ödestrand åt helskotta, och Trinidade, en lång surfstrand med mysiga plaststolsrestauranger på stranden.
Fått nya smeknamn av brasilianarna; Gringos. Allmän tidsförvirring i landet där alla säger olika vad klockan är.  
Bjudna av supergod fiskmiddag av Petra o Jacob som tack för att de fick bo hos oss i BA. Till efterrätt åt vi brandyflamberade bananer och choklasgaspacho med vaniljglass. Till det; kokos-vanilj-, kiwi-whiskey-, passionsfrukt-, jordgubbsdrinkar.

Florianopolis
Via Sao Paulo tog vi oss sen till Florianopolis och halvön Santa Teresa. Lagoa med alla barer och restauranger, vackra stränder, surfvågor, beachhäng, halloumiost med oregano på grillspätt, majskolvar, god mexikansk avslutningsmiddag, kaffechoklad. Umgicks med Alexis, Carlos o Alejandro från Australien, de två sistnämnda med argentinska föräldrar. Galna o sköna människor som vi ska träffa igen i BA.
Lyckat slut på en lyckad resa. Nu var det bara 27h buss kvar…
Känns bra att åka tillbaka till vårt älskade Buenos Aires, lägenheten, människorna, spanskan och köttet. Happy.

Stor kram till er alla!

El viaje ”Sport med Komfort”

Den 15e december landade mamma, pappa o Hanna, syster. Underbar feeling, kärt återseende. Och med detta började även en månads resa, sport med komfort, med familjen o Pablo söderut.

Puerto Madryn

Direkt den 16 begav vi oss till Retiro, busstationen i BA. Där mötte vi Pablito, en liten svensk/chilensk 55-årig man med mycket krut, stort hjärta och en minst sagt häftig historia, gammal kompis till pappa, som skulle vara våran guide för de kommande två veckorna. Med honom åkte vi sedan nattbuss till Puerto Madryn och Patagonien (södra Argentina). Det blev snack, film, mat- och dryckservering, och Bingo! Vi låg bra till ända tills fransmännen tog in på slutspurten och vann…

Val framme blev det besök på Peninsula Valdes, ett naturreservat med mycket djurliv. Vi såg lamor, fåglar, bjässar till sjölejon, sälar, sjöelefanter och, det häftigaste, valar! 17 metersvalar med sina barn som simmade under båten och gnuggade sig mot gummit, gjorde shower och lekte. Häftigt!!

Det insupades Malbecvin och bife de lomo på La Estrella på kvällen och den förevigade intressanta och roliga kapitalism-socialism/kommunism-debatten började.

Sen bar det iväg mot Playa Kaiser där argentinarna påstår att Hitler kom efter andra världskriget. Komiskt och en gnutta intressant. Vidare mot Caletaloros, en semesterort där det blev fikapaus och sen till San Martón de Oeste. Därifrån tog vi det enda tåget som existerar för privata personer i Argentina, Patagonia Express, till Bariloche. Gammalt och rossligt men mysigt. Vi var nog de enda utlänningarna och började kvällen med att dricka malbec ur plastglas i korridoren. Kvällen fortsatte i restaurangvagnen, bland annat med Cicilia som bodde i Bariloche.

Bariloche

I Bariloche möttes vi av slående natur; sjöar, berg och dalar. Vandring i La Catedral, skidsystemet, lift upp vid Cerro Campanario med en outstanding utsikt, mountainbikecykling längsmed Cicuito Chico och lite till; totalt fem mil över ett ras. Den dagen avslutades med vin, nybakat bröd och malta con leche (öl och kondenserad mjölk) hemma hos Cicilia, dessa underbara gästvänliga argentinare. Lovin’ it. Nästa dag åkte vi till Tronador och Pampa Linda och kollade på en svart glaciär, även denna kväll avslutades hemma hos några argentinare; Gustavo och Jessica, Pablos vänner. Vi drack argentinsk cider och åt glass, och fick höra allt om Transit Hotel, där Jessica jobbade. Transit hotell är antagligen en skapelse ur den stenhårda katolisismen. Det går ut på att folk kommer dit och köar i bil med sin älskarinna/älskare. Anonymt (inga underskrifter, ingen ögonkontakt med någon i personalen) får man ett rum för 50 pesos (100kr) för en timme. Superpopulärt. Efter timmen byts lakan etc och sen är det dags för nästa par. Snacka om omsättning och affärsidé. Ägaren bor i Buenos Aires och lever livet.

El Calafate y El Chaltén

Med flyg tog vi oss sen till Calafate, vid Anderna. Efter en pizzalunch åkte vi till Perito Moreno-glaciären. Och jäklar va läckert! Gigantisk glaciär, medelhöjd på 74 meter och fem kilometer lång, snacka om att man kände sig liten när man stod 30 meter ifrån. Kalvandet lät som det värsta åskvädret någonsin. Riktigt häftigt.

Morgonen efter åkte vi vidare till El Chaltén. Dar laddade vi infor vart kanske storsta aventyr; vandring vid Fitz Roy och Cerro Torre. Vi packade ryggsackorna, satte pa oss trekkingskorna och laddade batterierna med tapas, tortilla de carne och vin som Pablos kompis Eduardo lagade at oss. Dessutom lite lek med Bruno o Lucio, Eduardos sockertoppar till barn.

Vi slog lager infor kvallen och skulle laga var forsta middag. Men ganska snabbt gick snacket: "Tog inte du det? Har inte du den? Var kan den vara?". Det visade sig att vi hade glomt halften av den inkopta maten i affaren, och med det borjade var komsiska overlevnadsresa. Campingen forvandlades till var marknadsplats. Tillslut lyckades vi iaf kopa ris, torkade plommon, en halvgammal chokladkaka o salt av en bulgarisk kille. 80kr, det dyraste men godaste riset nagonsin, och bulgarien var lyckligare an nan annan - da han hade en budget pa 5 USD per dag!

Tre dygn och fyra dagar passerade och det blev ett aventyr som nog aldrig kommer glommas: otroliga vyer, berg, sno, regn, sol, vind (klattrade mot Fitz Roy -3000 moh i orkan!!!), kyla, vatten ur backarna, motion och manga diskussioner o tankar kring livet. Pablito berattade sin livs historia som inneholl flykt fran Chile, underjordigsk liv i fyra ar i Santiago, tva fangelsabesok, politik, invandrare i Sverige - sa intressant o spannande att hakan var nere i marken. Kapitalism vs socialism. Chokladpluttarnas utdelning slutade i chokladleken, som blev en aterkommande handelse. Och en julafton sent att glomma; orkan, talt, kyla, vattenfall, ris, lok o frukostkorv over stormkok och SKUMPA (som Pablo slapat upp som overraskning)- godaste julmaten ever!

Sista middagen ar kanske egentligen for acklig men komiskt for att skriva om har. Men... det blev: pasta med tomatsas (gott), i pastavattnet kokade vi sen riset som var over (och jag saltade annu en gang... pablo diskade en smula under kokningen, men gott). Sen var vi sugna pa dessert, riset var lite for salt trots allt. Och vips! Med socker i det saltade riset fick vi (nastan) fram den typiska chilenska desserten.

Chile y Puerto Williams

Nasta destination blev Chile och via Puerto Natales genom Torres del Paine, vidare till Punta Arenas. Laaangt soderut. Vindig lite by som forlorade mycket nar Panamakanalen oppnade (innan gick all trafik dar nere, via Beaglesundet och magallena sund). En utav de godaste middagarna med pisco (brandyliknande sprit fran Chile) sour, vin och Churasco (hamburgareliknande med guacomole). Dagen efter akte vi med ett gammalt propellerflygplan med 20 saten till Isla Navarino och Puerto Williams (nara Kaphorn), den sydligaste byn i varlden. Kargt, kallt, oar, snokladda toppar, vaxtlighet och 2000 invanare - och vackert! 150 mil fram Antarktis, kann pa den! Dar bodde vi hos Patricia som lagade supergod mat at oss (cazuela de vacuna med potatis, pumpa, majskolv, kott med ben och majonar med vitlok och pevre) och var supertrevlig. Losa kossor o hastar i byn och pa on. Halften av invanarna tillhor militaren eller deras familjer. Subventioner.

Utflyktstur med Luis runt on; vackert kargt bergslandskap, gamla bosattningar fran ursprungsbefolkningen, militargrejer fran Arg-Chile "kriget" 1978, vattenfall, helgon, dott fol, kryssningsfartyg pavag till Arntarktis. Kvallen avlustades med pisco sour-skola; aggvita, socker, pisco och citronjuice.

Under sista dagen pa on gick vi upp pa toppen, trekking i urskogen och med fantastiska utsikter. Sen var det bat till Ushuaia i Argentina, och darmed den sydligaste staden (kapstaden kan slanga sig i vaggen!). Och sa var datumet 31a december 2009 och det var dags for nyar i Buenos Aires...

NYÅR!

Vi landade pa eftermiddagen och Nyårsafton med stort fetstilt N nalkade. Vilket partaj! Det hela började med att jag hade en superöverraskning för Hanna och pappa – bror i BA!! Snacka om att de blev paffa. Pappa var påväg att hälsa med handen och sen fick tårar i ögonen och Hanna stod bara med öppen mun och skrattade (planen var från början att han skulle komma med en kompis 8e jan).  

Jag o Olof hade bokat bord på en restaurang i Puerto Madero vid vattnet. 17 personer, en salig blandning med yngste Frans på 10 år och äldst Olofs pappa 65 år. Familjen Lindell, Svärdh och Börjessons plus Sara, gammal kompis från Venezuela & Kalmar och hennes kusin Jimmy. Vilken kompott! Det blev hattar, kransar och tutor, fyrverkerier, skumpa o vin, huvudrätt vid 1-snåret, hutt- och abrahamsleken och dans till reggeaton och tåget in på småtimmarna – roligaste nyåret ever!

När det var dags för gamlingarna att bege sig hemåt vid halv-tre-tiden fortsatte ”kidsen”. Det visade sig att alla smugglade ut varsin skumpa- eller vinflaska (ja, tillslut var även personalen i gasen!) så vi fortsatte festen vid kajen; 3*Lindell, 3*Svärdh och 2*Kalmarfolk – vilket stålgäng. Natten slutade på Club Niceto vid sextiden och hem kom vi vid kvart i sju med en utan flipflop, ett rostigt gammalt SAAB-märke och en stor GAS PELIGROSO (farlig gas)-skylt i hårdplast. Gosh, minst sagt lyckad kväll.

Buenos Aires Tour

Det nalkades fyra dagar för att göra Buenos Aires som kan sammanfattas med: 1a januari blev bakisdag så det rök om det med lite Dakarrally med svenskan Tina Turner, men sen fylldes dagarna av allt möjligt; Recoletas kyrkogård där Evita ligger begraven, köttmiddagar, Malbecviner, shopping, turistbuss genom hela stan, glass i stor mängd, tango och konst i La Boca, middag på torget på Plaza Serrano och sen tango på La Viruta, tango o antikviteter på marknaden i San Telmo, konstmuseum, ”ungdomskväll” på spelbaren Acabar (vilken hets! Ordspel, plockepinn och jenka), Buenos Aires äldsta café Tortoni, kaffedrinkar, Chorrus (friterad deg med socker på och dulce de leche), lyxköttmiddag på Las Lilas, sydamerikas anrikaste bokhandel El Ateneo som är en gammal teater, poolbad, universitetsbesök, strosa, njuta, smaka, lukta…

Galopp med Los Gauchos på Pampas

Den 5e januari bar det iväg mot Estancia del Ombú, nära San Antonio de Areco på Pampas för oss medans Olof o co åkte till Iguazu Waterfalls. Vi möttes av en underbart fin gård med 55 hästar, tio hundar, en katt, två pooler, blommor och mucho mosquitos. Gården fick en general av regeringen på slutet av 1800-talet för att ha utrotat många ur ursprungsbefolkningen, sen såldes den till en irländare som sedan sålde den till Susanas farfar. Hon drev den nu tillsammans med sin man, och hade underbara människor anställda som servitriser och Gauchos (liknande cowboys). Där åt vi gott, hörde gitarrspel och gauchosång, njöt men framförallt red. Wow! Fem timmars ridning varje dag i tre dagar mellan fälten med kossor, vatten, broar, hundar som sprang efter och underbara gauchos som Oscar, Marión och Mariano. Fick hjälpa till och tvätta och sadla. Galopperande galna svenskar med Hanna o pappa i täten och Jacob o Pappa med varsin cowboyhatt vilket resulterade i ett utav det roligaste och härligaste på resan. Vilken fart! En morgon fick vi tom vara med och fösa boskap. Kossorna skulle flyttas, markeras och medicineras. Annorlunda och kul upplevelse. Vi blev favoriterna (de flesta andra besökarna ville mest skritta) och sista frukosten blev tom pappa kallas Gaucho; snacka om att han var nöjd. Tre kalasdagar.

Back in BsAs

Den 7e kom vi tillbaka till BA och körde en liten barrunda i Palermo. Började med öl och mat på Carnal på övervåningen under bar himmel och bland bambu och kuddar, fortsatte till Mundo Bizarro (den bisarra världen) där allt är klätt i rött och på väggarna sitter ja, bisarra tavlor. Kvällen avslutades på 787, en läcker liknande gammal fabriksbar som ligger helt off. Man anar ingenting utifrån gatan men sen öppnar man dörren och möts av en supercool bar. Mojito, caprihña, passionsfrukts- och champagnedrinkar. Mums.

Uruguay och Punta del Este

Morgonen den 9e for vi elva nyblivna sydamerikaner till Punta del Este i Uruguay. Det nyaste tillskottet var Petra, Jacobs flickvän som kom kvällen innan. Eftersom ingen boendebokning gjorts så blev första kvällen lite utav ett äventyr. Efter tre timmars jagande fixade vi boende på tre olika ställen; ma o pa på ett hotell, Olofs föräldrar på ett annat och ”kidsen” i en ”cabaña” (typ lägenhet/radhus) 40 min utanför stan. Cabañavistelsen slutade med att vi sov sju pers i en lya som var menad för fyra, öl o gitarr o bad i solnedgången på stranden och vi köpte för mycket öl så vi hade bara pengar till pasta o tomatsås till middag. Men mycket lyckat och ett dygn att minnas!

Dag två hamnade vi iaf alla elva på samma hotell och några dagar av relax väntade. Mycket bad o sol, utflykt till grannbyn La Barra, kortspel, volleyboll, dykning med sälar o sjölejon (1-3 meter stora som simmade och gjorde piruetter 3 dm ifran en!!!) som slutade med att jag blev räddad från att spolas upp på ön av Olof o pappa, picknickar i solnedgången på stranden, gitarr o sång, barrunda, sjömat, bio – Avatar, spana båtar i hamnen, spana stringrumpor på stranden, glasslunch, glassmiddag, ahhhhh….

Adiós mis queridos!

Den 15 kom vi tillbaka till BA och då var det dags för sista picknicken som vi gjorde i Rosträdgården. Mysavlustning på en underbart härlig resa. På em sas det hejdå och jag fällde en liten tår, samtidigt som det också är lite skönt. Som tur är är iaf bror kvar med hans flickvän, och de möter vi sen i Rio de Janeiro för La Carneval!

Om några dagar väntar Salta i norra Argentina, Bolivia och Peru för att se bege oss mot karnevalen den 10e februari.

God fortsattning, och stor kram till er alla!!

Playan

Förra veckan tog vi en andra sväng till kusten och denna gång staden Pinamar. Det blev vår lilla avslutningsresa med svenskgänget; jag, Olof, Viktor och Hanna. Grymt sköna dagar med mycket sol, lek med superfina strand(gatu)hundar, öl, gitarrspelande och skratt. Och cykling. En av dagarna hyrde vi cyklar och begav oss på stranden mot Villa Gesell (där vi var för två veckor sedan). Det blev en smärre cykeltur på fem mil på stranden, lands- och strandvägar. Vi tog en paus i Cariló, en jättemysig liten by mitt i skogen med sand överallt. Efter sju timmar ute på vift kom vi fram lagom möra, tog en varm dusch och sen väntade kött och Malbec. Det blev lamm, gris, ko och blanddjuret korven som man inte riktigt vet vad det innehåller – choritzon. Oxfilén tog förstaplatsen som vanligt men himla gott med lite lamm och gris för omväxlingsskull.

Fotboll

I söndags när vi kom tillbaka gick jag på fotbollsmatch i Boca med Daniel. Det var sista matchen för säsongen, och avgörande. Boca vs Banfield, ett litet lag från söder om Buenos Aires. Vilken fest! Bocastadion är som en stor gryta, väldigt intim och liten (endast några decimeter mellan planen och publiken) så det är extra kul att gå på fotboll där. Sångerna dånade och jag lärde mig en ny: ”Dale dale dale Booo, dale dale dale Booo, dale dale Boca, dale dale Booo!”. Så som ni förstår har jag gått och blivit Bocafan såsom elva andra miljoner argentinare – nästa steg blir en Boca T-shirt. Matchen slutade 2-0 till Boca vilket var härligt, dock van ”fel” lag den andra matchen som spelades samtidigt så det slutade ändå med att Banfield vann serien, felicidades.

Fotbollen här är gigantiskt. På matcherna ser man pappor med sina 1-åringar. Tidigt lär de sig sångerna, vifta med händerna och klappa i rätt ögonblick. Coola små kids! Hela Boca var översvämmat med Bocafans, på gatorna sätts TV-apparaterna ut med lite diverse pallar och backar som publiken kan sitta på. Det är flaggor och sånger, fiesta del fútbol!

Efter matchen åkte vi till Gibraltar, en skotsk bar i San Telmo. Daniels favorit där vi även satt tillsammans för tre år sedan. Galet och härligt känsla.

Kanske är dags för en liten presentation av Daniel. En kompis som jag alltså träffade här för tre år sedan. 32 år, fotbolls- (han har nuddat Maradona!) och kickboxningskille. Bor i en förort som heter Wilde (tar honom 1,5 h in till stan!) med sin mamma, hennes nya kille, syster o fästman, bror o fästmö. Hans pappa bor utanför Buenos Aires, i ett område som jag fått för mig är lite finare. Hans pappa har ny fru och ”nya” barn. Daniel är enda barnet hans föräldrar har gemensamt. Han har dålig relation med systens fästman, brorns fästmö och mammans nya kille. Så med andra ord sover han mest hemma, och inte så mycket annat. Han umgås väldigt mycket med utlänningar, gillar nog egentligen det västerländska tänket mer än det argentinska. Därför väldigt kul att höra honom prata om presidentparet Kirchner, paraguanerna som invandrar, Argentinas historia etc.
Jobbar som kickboxningstränare men siktar själv också på att vara med i VM/OS (?) 2010 i London. Är dessutom just nu med och bygger upp ett sportcenter för barn från sämre förhållanden, som jag förmodligen ska vara lite på nästa termin. Det ser jag mycket fram emot.
Han sparar pengar för att kunna åka till VM Sydafrika, men det är svårt när flygbiljetten kostar 3300kr (mer än halva månadslönen).
Väldigt omtänksam och snäll kille, kul att snacka med och generös, trots inte så mycket pengar. Olof och han är bra på att snacka träning o sport, jag gillar politiken och historian.

The Killers

Glömt å berätta att vi varit på The Killers!! Grymt bra konsert, lite knackig konversation (språket) mellan publiken och bandet, men desto mer röjde vi; jag, Olof, Viktor, Klaus, Stefan och Caitlin. Efter en och en halv timme var man helt slutkörd à lyckad konsert!

SPA

Igår var dagen vi länge väntat på, nämligen SPA, min födelsedagspresent som blev lite försenad pga tekniska fel på spa-anläggningen. Tre timmar spenderade vi på Aqua Vita med vårt ”Dolce Vita”-paket för par. Klyschigt och romantiskt, javisst. Det blev ansiktsbehandling, helkropps- och fotmassage, scrub, inpackning och avslappning. Gaaah, va skönt. Det avslutades med champagne och fruktsallad i våra vita morgonrockar och tofflor. Vi gick därifrån med ett stort leende på läpparna och superavslappnade i kroppen. Increíble.

Familjen =)

Precis nu i skrivande stund landade familjen (förutom bror som är i Ecuador) på flygplatsen här i Buenos Aires. Skum och härlig känsla! Ska bli superkul och härligt att träffa dem, vi ska snart ut och njuta av en bife de lomo och ett glas rött. Imorn bär det av mot Patagonien och Eldslandet (söderut) för att leva riktigt äventyrs- och friluftsliv.

God Jul o Gott Nytt År allihopa! Stor julekram